Veckoresumé

Under en vecka hinner det ibland hända jättemycket, och ibland absolut ingenting alls. Men den här veckan har det hänt några saker som jag vill dela med mig av i den här bloggens första (och kanske sista, vem vet?) veckosummering.

Någon dag mitt i veckan.
Jag promenerar över min gård och ett barn i fyraårsåldern som går på dagiset som finns på samma gård skiner upp.

”Hej mamma!”

Jag ler och hälsar, men vet inte hur jag ska ta det.

I vår labsal i skolan.
En grupp på 17 personer sitter håller på med ett ganska tråkigt experiment med kol. Först börjar det lukta konstigt, sedan börjar några bakom mig skratta. En blyertspenna är helt ihopvikt som en fällkniv, och egentligen är det ganska tråkigt, men det ser så roligt ut i den tråkiga, symetriska miljön att det är roligt ändå.
Lite senare tänder samma personer på en bägare. Som tur var slocknade den innan vår lärare kom in i rummet och brandlarmet höll tyst.

Också i skolan.
En vän vill fråga sin mentor om hon får ta ledigt från mentorstiden, men hennes mentor dyker inte upp. Till sist går hon fram till en annan lärare, som kryper ihop och börjar prata norrländska i en inte alls övertygande imitation av sin kollega. Hon fick ta ledigt.

På Östrareals öppethus i veckan.
En vän och jag är helt vilse och irrar oss omkring efter klassrummet för de som funderar på SAM-linjen. En glad lärare hojtar:

”Ska ni söka SAM?”

”Ja…”

”Jag visste det, jag såg det på er!” säger han då med ett stort flin och visar var vi ska.

Som ni kanske märker handlar mycket i min värld om skolan just nu. Gymnasievalet närmar sig och det känns som om jag redan nu borde ha allt planerat, från gymnasium till vad som ska stå på min gravsten. Jag är nervös för det mesta som gäller framtiden just nu, men jag tror jag vet ganska säkert hur min lista över gymnasium ska se ut nu. Jag har däremot ingen aning om hur den ser ut i morgon.

Nu har jag förresten skaffat Twitter också! Eller, jag har haft det ett tarmen inte twittrat någonting. Sök på Unnecessarys så borde min profil dyka upp.

2 comments
  1. Hanna said:

    Haha, skrattade åt ”Hej mamma!” Såg barnet fel, eller menade denne faktiskt dig? Om de vore det sistnämnda, tål det ännu ett skratt.

    • macaronee said:

      Haha, nej, det var han som tog miste🙂 Men jag blir lite nyfiken över hur hans mamma verkligen ser ut…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: