Hej, det är bara jag igen.

Nu har en evighet långsamt flutit förbi i exakt hösttempo och jag önskar att jag hade fylt tiden med mer foton och annar skoj, men det har jag inte. Det är svårt att hitta inspiration och motivation i ett evigt höstmörker och kommande vinterkyla.

Just nu är veckans höjdpunkter de gånger jag har kommit ihåg att spela in alla Top Gear-avsnitt som går, naturprogrammet Life på torsdagar, alla fredagar, de få dagar jag får sovmorgon och för en gångs skull får se solens ljus på morgonen och sist med inte minst House på tisdagar.
Låt mig stanna kvar vid ämnet House. För ett halvår sedan grät jag aldrig när jag såg på film, knappt ens under Titanic. Musik fick mig att gråta när jag var på rätt humör och sista Harry Potter-boken hade också fått mig att brista ut i tårar, men sakta men säkert har jag börjat storböla till rörande filmer. Och nu även House, både förra avsnittet och det som gick igår.

En till sak som har förändrats på ett halvår är att jag börjar tycka om att laga mat. Mest pasta, jag tycker om ljudet av kokande vatten i bakgrunden.

Nu ska jag försöka förstå gibrish (franska), räkna matte som inte får plats i mitt räknehäfte och göra ett utkast till en  uppsatts, förhoppningsvis. Tills nästa gång, lyssna på den här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: