Fin kväll, fint väder, fin stad.

Gick och fikade, såg på en helt fantastisk teater och promenerade i solnedgången. Kändes som om sommaren äntligen var invigd, och att den förhoppningsvis skulle stanna ett litet tag till. Det var känslan som alldeles i början av en semester: Man vet att man har många dagar kvar.

Först velade vi lite fram och tillbaka. Strövade runt och hamnade i en gunga i ”bajskruvan” (=bergsgruvan).

(Han brukar inte ha blått i pannan, det hörde till teatern)

Sedan strövade vi lite planlöst vidare, till Timmis och slutligen hamnade vi på en grusplätt och såg på solnedgången. Det var varmt och nästan vindsstilla, nästan perfekt. Jag försökte njuta så mycket jag bara orkade, det är alldeles för sällan som sådana kvällar existerar. Fast, kanske de inte borde existera så ofta heller – Då skulle det ju inte vara samma sak. Hur ofta har man inte tänkt den tanken om det mesta, förresten?

Jag och Clara var fulla av lycka för att vi inte har några fler läxor eller prov den här terminen, och att vi har världens sovmorgon imorgon!

Advertisements
1 comment
  1. klara said:

    superfina bilder, Evelina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: