Tomt…

Jaha, så sitter man i ett helt tomt vardagsrum, eller, det ska fungerade som vardagsrum innan det började renoveras i lägenheten…

Alla rum, mitt, lillasyrrans, mammas och pappas, köket, lilltoan, badrummet, det lilla kontoret, garderoberna, balkongen inte minst, och skrubben under trappan är helt proppfyllda till bredden av prylar jag inte visste att  vi hade. Stora säckar med pappas gamla skivor, utvuxna skor och kläder, stolar, bord, you name it! Helt sjukt! Men två rum är totalt tömda: Hallen och vardagsrummet. Det ekar när man säger någonting, så tomt är det!
Det jobbiga med det här är att jag inte har någonstans att vara. Jag kan inte sätta mig i köket och fika, jag kan inte låsa in mig på mitt rum (eller… Min förr har inget lås, så jag stänger mer in mig på mitt rum) eller sätta mig i soffan. Jag tror jag får panik!

Jag har dessutom varit dunderförkyld de senaste två dagarna, så igår var jag hemma i sällskap med målarna. Jag stängde in mig på mammas och pappas rum, samlade på mig ett lager med mat och läste. Sedan lämnade jag inte rummet förens de hade gått, men då visste jag återigen inte var jag skulle sätta mig någonstans, så jag blev kvar på rummet.

Det som är bra med att vara förkyld och täppt i näsan är att man inte känner stanken av målarfärg som de andra. Jag gå lyckligt ovetande omkring och snörvlar istället. Baksidan med det hela är att jag inte heller känner någon smak… Fast det kan man å andra sidan göra till något positivt eftersom jag inte känner den ohyggliga smaken av hostmedicinen. Always look at the bright side of life

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: