Spontan.

Idag när jag, Clara och Mumfi  gick upp från tvärbanan stod bussen o väntade, så vi sprang (med mig hjältemodigt i spettsen) för att komma med (i o för sig stod det en annan buss bakom, men va fan…). När vi kom upp på bussen och jag grävde i väskan efter busskortet mumlade busschaffisen, halvt för sig själv:

”Spring, spring, spring…”

Och, med busskortet i handen, hör jag min mun uttala följande mening:

”Ja, det är vad livet handlar om.”

Och så går jag vidare in i bussen. Häpen. Förvånad. Och med ett par fnissande kompisar bakom mig.

Nu när jag sitter och skriver börjar jag tänka lite på händelsen. Tänk, vad världen vore trevlig om alla  vågade prata lite mer. Eller, då menar jag bra saker, som gjorde lite variation i vardagen. Det kanske dessutom skulle dämpa skvallerbehovet, eftersom vi redan har har vi egna händelserika liv, och de offentliga personerna skulle bli friare. Alltså, jag har kommit på ett ”win-win”-koncept! I o för sig, gällande sista delen av min plan, säger de att vissa kändisar efter ett tag blir beroende av bekräftelsen som paparazzi’s ger dem, men då är det väll bra att de blir medvetna om det? Dessutom försvinner inte fansen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: